Ordklasser

Vad är en ordklass?

Alla ord kan sorteras i ordklasser efter vad de betyder, hur de böjs och vilken uppgift de har i meningen. Samma stavning kan höra till olika ordklasser beroende på hur ordet används – titta därför alltid på ordet i sin mening. Här är de tio ordklasser som övningarna använder.

De tio ordklasserna
Ordklass	Vad ordet gör	Exempel
Substantiv	Namn på personer, djur, saker, platser, känslor och företeelser. Egennamn räknas också hit.	soffa, glädje, Lisa, Göteborg
Verb	Handling eller tillstånd. Kan tidsböjas: sova – sov – har sovit.	springer, läste, har, bakat
Adjektiv	Beskriver ett substantiv och böjs efter det.	stor, kalla, nytt
Adverb	Beskriver ett verb, ett adjektiv eller ett annat adverb. Svarar på hur, när, var, vart, hur ofta.	snabbt, igår, hemma, inte, ofta
Pronomen	Står i stället för eller pekar ut ett substantiv.	jag, hon, min, sig, någon, vem, vilken
Preposition	Anger förhållande i rum eller tid. Hör ihop med en nominalfras efter sig.	på, i, under, till, från, utanför
Konjunktion	Samordnar: binder ihop likvärdiga ord, fraser eller huvudsatser.	och, men, eller, för, så
Subjunktion	Underordnar: inleder en bisats, som inte kan stå ensam.	att, när, om, eftersom, innan, som, så att
Räkneord	Anger antal eller ordning.	tre, tjugo, hundra, första
Interjektion	Utrop, hälsning eller svarsord. Står ofta utanför själva satsen.	oj, hej, usch, hurra, ja, nej

Tester du kan använda

Efter varje övning visas ett av de här testerna under Testa själv. Lär dig dem – de fungerar på nya meningar också.

Substantivtestet: Sätt 'en' eller 'ett' framför ordet, eller '-en'/'-et' efter det. Går något av det (en katt, glädjen) är ordet ett substantiv.
Att-testet (verb): Sätt 'att' framför ordets grundform. Går det (bakat → att baka) är ordet ett verb.
Böjningstestet (adjektiv): Sätt ordet mellan 'en' eller 'ett' och ett substantiv och böj det: en glad flicka, ett glatt barn, glada barn. Går det är ordet ett adjektiv.
Vad beskriver ordet? (adjektiv eller adverb): Fråga vad ordet beskriver. Beskriver det ett substantiv är det ett adjektiv; beskriver det hur något görs (ett verb) är det ett adverb.
Frågetestet (adverb): Fråga hur?, när?, var? eller hur ofta? om verbet. Svarar ordet ensamt på frågan och böjs det inte är det ett adverb.
Bytestestet (pronomen): Byt ut ordet mot ett namn eller ett substantiv (hon → Lisa, min → Lisas). Går det är ordet ett pronomen.
Subjektstestet (reflexivt pronomen): Byt subjektet i satsen mot jag eller vi. Ändras ordet med subjektet (mig, oss) är det ett reflexivt pronomen.
Bestämd eller okänd? (indefinit pronomen): Fråga om ordet pekar ut en bestämd, känd person eller sak. Gör det inte (någon, ingen, alla, man) är det ett indefinit pronomen.
Vad-testet (preposition eller adverb): Fråga ordet + 'vad?' eller 'vem?' (över vad?, till vem?). Svarar en nominalfras direkt efter ordet är det en preposition, annars är ordet ett adverb.
Inte-testet (subjunktion eller konjunktion): Sätt in 'inte' i satsen som följer ordet. Hamnar 'inte' före det finita verbet är ordet en subjunktion; hamnar det efter är ordet en konjunktion.
Hur många? (räkneord): Fråga 'hur många?' eller 'vilken i ordningen?'. Svarar ordet på frågan är det ett räkneord.
Utropstestet (interjektion): Säg ordet ensamt med utropstecken (Oj!). Fungerar det som ett eget utrop, svar eller en hälsning utan resten av meningen är det en interjektion.

Svåra par

Adjektiv eller adverb?

Formen på -t kan vara båda. I Tornet är högt beskriver ordet substantivet – byt till ett en-ord så ändras formen (masten är hög): adjektiv. I Fåglarna flyger högt beskriver ordet hur de flyger och ändras inte: adverb. Ord som redan slutar på t får ingen extra ändelse: barnen lekte tyst (adverb).

Konjunktion eller subjunktion?

För och eftersom betyder nästan samma sak men är olika ordklasser: …eftersom det inte var kallt (bisats – eftersom är subjunktion) men …för det var inte kallt (huvudsats – för är konjunktion). Likadant med så (konjunktion: det regnade, så vi stannade hemma) och så att (subjunktion: hon sprang så att hon hann). Se upp: står verbet direkt efter så (så stannade vi) är så ett adverb.

Som – en subjunktion

Som inleder en relativ bisats och är en subjunktion: boken som jag inte läste – inte hamnar före det finita verbet. Som böjs aldrig efter ordet det syftar på (boken som, huset som, böckerna som). Det gör däremot de relativa pronomenen vilken, vilket, vilka.

Preposition eller adverb?

En preposition hör ihop med en nominalfras efter sig: över staketet, i huset. Saknas nominalfrasen räknas ordet som adverb: bollen flög över. Adverb för riktning och plats kommer ofta i par: in/inne, ut/ute, hem/hemma, upp/uppe.

Olika sorters pronomen

Personliga: jag, du, hon, vi, dem
Possessiva (ägande): min, din, hans, sin, vår
Reflexiva (syftar på subjektet): sig, mig, oss – Elsa tvättade sig
Demonstrativa (pekar ut): den här, det där, denna
Interrogativa (frågande): vem, vad, vilken
Relativa (inleder relativ bisats): vilken, vilket, vilka, vars
Indefinita (obestämda): någon, ingen, alla, man, något

Där läroböcker skiljer sig

Den, det, en, ett framför substantiv (det tysta rummet) är artiklar; en del böcker räknar dem som pronomen, andra som egen ordklass. Att framför ett verb i grundform (att glömma) är infinitivmärke, men att som inleder en bisats är subjunktion. Ord som in och över efter ett verb kallas ibland verbpartikel; här räknas de som adverb.